Rim och Reson

Nån sorts Sverigerapsodi

Andra halvlek i lagomlandet Sverige (en pejling av stämningarna åren 1950 - 2000 i landet som inte längre är)

Om du säger gediget arbete en gång tlll så........

Sex till åtta skivor bröd om dan

Sånt e livet, så håll i vännen som du har kär

Floyd är nere för sjätte gången - detta kan inte fortsätta.......

Du grabbar, den spolar vi

Nu ska hela rasket rivas nu ska hela rasket bort

Palme och Geijer Lyndons lakejer

Fem myror är fler än fyra.....

Ropen skalla daghem åt alla

Jösses flickor vi måste höja våra röster

Fan-ta-sia är skolans nya framtid och Hej Matematik

One small step for a man, one giant leap for mankind

I have a dream that one day

Oradour, Babijar, Guernica, Lidice, Sharpeville och nu Hanoi julen 1972

Give peace a chance

USA ut ur Vietnam

Är det konstigt att man längtar bort nån gång

Å vilket mål av Edström......vad är klockan

Och nu är det Ingemars tur

De bar å åk,,,,men det går int å förklare för den som int begrip

Mitt galleri finns det inga galler i ....... men uppblåsbara Barbara

Flickorna på TV2, tänk att få sätta på flickorna på TV2

Dansa samba med mej, jag e bra jag e bra

Skriv som du pratar .......

Och där faller tysken och Gärderud spurtar mot mål

Jo sannolikhet va, det är nåt som är likt sanningen

Rör inte min kompis

En man är skjuten i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan. Ja vi sänder över en radiobil

Du ska veta hut! Punkt! Nu går jag vidare....

Skål ta mej fan

Den borgerliga regeringen lovar Europas bästa skola

Fartyget Estonia rapporteras ha förlist i nattens storm. Många befaras drunknade

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk

När vi gräver guld i USA

Men Kristina guldet blev till sland

Nu är det olidligt spännande..........och sen gick vi in i det tredje millenniet,dvs 2000-talet.

Ode till fri vers

(inspirerad av diktaren Dan Anderssons verk och levnadsöde) . Läste boken om Dan A som Göran Greider gav ut för några år sedan. "Det gångna är en dröm och det närvarande förstår jag icke." Dan A sägs ibland ha nyttjat den tidens lättare narkotika. Detta färgade understundom hans diktning. Jag har inte varit i närheten av sån stimulans och har inte en enda dikt som är i nivå med hans. Men kände ändå nån sorts flow.........

Vers

Bärs, pärs, törst, först, kvinns vinns, med larm och charm, sex till åtta med nitton pers, på 150 kvadrat i Villan dé skogen, hellre än krogen, skål och vrål, strul men kul, vi ska ooaa hela natten, oa hoa ännu mera, tjo faderittan mitt i .....natten, fick i fatten, vete katten hur det blev sen, hit och dit, sång utan sprit, hellre än bra, Lasse Berghagen uppå Skansen med alla fansen, unga sjunga för fulla halsar, och Rönnderdal valsar med Ulla Winblad, alltför sällan, där kom nåt emellan, som Kådisbellan och Jösses flickor, blir rena Galenskapen när Roy och Roger har en häst ihop.

Här kommer sticket !

Jan Ersa och Per Persa, tog en bärsa, slogs om en hässja, tack herr Fröding och alla ni andra, särskilt han som i skogen vandra, Dan med stort A som hellre än Fröding, fick en röding i Pajsobäcken, efter mil efter mil och sen vila, vila och vänta vid min mila nära Kestina. STORT TACK TILL ER ! Tänk att slippa dagens trista mantra: Alltså, alltså, liksom, alltså, liksom, typ skulle dom, typ skulle dom dra hem till Åke Tråk, som ställt till bråk på krogen Ultramar, strax västanom Freden, långt efter Dante, vet ni inte vem Kant Ä ?, hur som helst, en bit söder om tullen, till höger om Bergman, Bo eller Hjalmar, ojdå glömde jag Ingmar?, såsom i en spegel, blir vänster om höger, Ramel i mitten, rocken i Rio, haspen i Hongkong, jag menar hatten i King Kong, in genom tullen på Mosebacke, Tage och Hasse, Magnus och Brasse. Men sen blev det sanning och konke, sov lilla Totte, ni vet Totte Wallin på en flotte, och någon som plötsligt ryter. HALLÅ DÄR!

Vers igen !

Visst gör det ont när knopar brister, fram med klister, det gör ont det gör ont, men Lena PH utan BH, hon dansr i neon tills nån trampar henne på tån, och hon gör kosing, hon gör pengar, om jag hade pengar, om jag hade pengar, om vi hade sängar, så kallade örtesängar, Kom liljor och ack vill ej JAAA, kom rosor och saliveja, kom trosor och hela resten, kom Tim och tej, säj visst älskar du mej, just bara mej, nakna dej, hela mej, heta dej, krama mej, krama dej, larva sej, karma sej, karma karma, möta Buddha och därvid snudda, vid Nirvana, och åka kana, ned till landet som icke är, och missa vägar utan mål.

Allt eller Intet, om det man inte kan tiga måste man tala. Eller var det tvärtom?

Efter ett nära samarbete mellan

Per Vers Norma Al Trudelutt Svensson

Där går som ett sus

Om ändå man ville man vore,

och om så skulle vara

kunde man tänka sig nåt i den här stilen.

Undan Movitz och skuffas lagom,

mer vin i glasen och er i kragen tagom,

- men slån på truten och skål moder Svea,

ta hit en bra fiol och mera Akva Vera

och varför inte lite Panta Rei och Panta mera,

sången om Guantanamera borde sjungas av flera.

Med Seeger i sinnet och Dylan i minnet,

If I had a hammer you would not be the nail,

själv har jag en LP som heter Beatles for sale.

Men - ta mej till havet - för sommaren är kort

sen är det inte konstigt att man längtar bort

några månader om året. Men när vindarna får fart,

när fälten fylls av ljus och lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart. Genom säven och björken där går som ett sus – just där och då kan jag äntligen finna ro

Det som glöms i snö

Det som göms i snö kommer upp i tö, fling fling, snart är mörka vintertiden slut, å i sommaren vi dansar ut, vi klär av oss allting pö om pö……..sjöng Robban Broberg för rätt längesen, så sant så sant. Och strax därpå hörde man ”Dann will ich vråla Carola” – långt innan hon med efternamnet Häggkvist dök upp en vår, när drivan just smält och juryn sitt utslag fällt – etta, etta, etta – vad var nu detta?

Vart tar allt det vita vägen när snön smälter bort? frågade en gång Victor Bore, förlåt Borge, han som en tid bodde i Köpenhamn där snön inte smälter för det finns ju ingen att smälta. Den enda likhet Victor Borge kunde finna mellan sitt Köpenhamn och Stockholm var att de låg lika långt från varandra.

”Det var en afton i början av maj. Snödropparna hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamet. Där var ett liv och ett kiv.”

MEN NU blev det väl ändå för mycket SNÖMOS ! Jo det ena ger ju det andra och rätt vad det är så kommer snöbollen i rullning och då går det utför med fantasin. Brant utför Mose Backe just där man skymtar PA Fogelström spatserande å ena sidan, medan Magnus och Brasse gestikulerande flanerande å den andra. Snart blir det premiär på deras alster – ”Det som göms i hö….passar ej i snö.” Droppen Dripp och Droppen Drapp blir hemliga gäster till påtåren, och Helmer Bryds Eminent Five Kvartett ska jamma med nyssinflugna The Byrds från L A i det musikaliska töväder som är på gång. När sen Jerry Williams i finalen vrålar ut texten ur Vintersaga – ”Om drivisen i Kvarken, frusna drömmar uti monarkin (Mose Backe?), det är då som det stora vemodet rullar in - och från havet blåser en isande gråkall vind.”

Men bara för en kort sekund, glöm bort den snö som föll ifjol, vår bästa tid är nu, är nu - när snön är borta och man kan gå i bara skjorta. Och Robban Broberg avrundar med refrängen …vi klär av oss allting pö om pö, fling fling, allting lever upp vill aldrig dö, det som glöms i snö kommer upp i tö.

P.S. Rättelse: Skall vara ”det som göms i hö"

P.S. Rättelse: Skall vara: "det som göms i snö"

Återberättat av Flingan som blev Droppen Dripps syrra

En fluga, en myra och något mer

Flugan kryper på fönstrets glasade ruta

undrar vad den tänker?

Ut ut ut på andra sidan,

vad är det som hindrar?

Inte ge upp, inte ge upp, inte.....

- plötsligt fri fri fri…

Det första fallskärmshoppet -

tanken sekunden innan -

vem packade egentligen skärmen?

Just go go go

Men myran därnere på stigen

vad hon stretar vad hon gnor

finns månne semester i hennes tankars ordförråd?

Alla dessa dagar…..

som flimrar förbi.

Varför tog inte Palme den taxi

från biografen Grand som sonen Mårten föreslog?

Då hade Sveriges förlorade oskuld dröjt – något år.

Men tiden har sin gång

och solen har sin .....

Stjärnorna kvittar det lika

fast Armstrong tog några kliv

på månens yta. On small step for

a man and one giant leap for mankind.

Stjärnornas musik och rymdens egen klang

kom de nånsin i vibration månntro? Vem lyssnar in

och förmår avläsa vibbarna?

Ändå – Paganini jammande aldrig med Toscanini,

och Ole Bull sa "shit" när strängen brast,

dock bara på ett ställe, och tre fanns ju kvar.

Bättre lyss till den sträng som brast......?

Vafalls !....det är väl för h-e de strängar

som blir kvar på fiolen som vi lyssnar till. Annars är det ju

strängt taget slut med musiken om man ser det i akustisk mening.

Vad tänker förresten elefanten när myran är på god väg

att strypa honom – och samtidigt innerst inne vet-

att fyra elefanter är färre än fem myror i huvudet

på vem som helst.

Artister vi inte glömmer

Ted Gärdestad till minne

Ted Gärdestads allra första skiva var så bra - vad månde bliva? Undringar hette den och dom blev många, som sökte hans begåvning fånga.

Själv han pröva att fånga en ängel och sen en som hette Helena. Men Björn Borg och han dom var konkurrenter, om att charma såna jäntor.

Helena det var hon som spelade tennis utan att tjäna särskilt många pennies. Ted han skrev en låt åt flickan för att kunna klara skivan, mens Björn han jobba på sin drive från eight in the morning to more than five.

Sen valde grabbarna skilda spår med eller utan sitt långa hå,r båda på väg mot beröm och ära, men också en framtid svår att bära.

Ted han kom hem från USA och han mådde inte alls bra. Ingen kunde ge nåt stöd när han var i sådan nöd. "Äntligen på väg" blir hans sista platta, sen sorg och saknad - svår att fatta.

Sverige en sorgsen melodi

Nån gång blir Svensson blank i ögonen och minns när Hasse och Tage, eller hela lage, med Povel, Carl Gustav, Beppe och Monica Z, sakta de gå genom stan. Och ingen Taube på Grönan längre, ingen Dompan hörs på Nalen, häng med på Globen, är du galen? Varför är där ingen is på Hovet? Vi är just nu mitt i sommarlovet. Men över alltihopa lyser moder Sol.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld? Monica Zetterlund gav ett svar, nu finns hon inte längre kvar. Men underbart är kort har Povel sagt, bara en enda ros på ett evigt klänge, så är livet, Sånt är livet när Anita Lindblom tog klivet, in i branschen och många blev fansen. Sen blev det juridik och skatter, nu vistas hon mest bland sina katter.

Nån gång blir Svensson glad i hågen, när Zlatan nätar och Foppa glänser, vid allsång på Skansen med Lundin, Zelmerlöv och fansen. Alla sjunger för fulla halsar och Rönnerdal valsar med Cecilia Lind. som blir röd om kinden, när löften ges och tas i vinden.

Povel Ramel (till minne)

Fick nyss beskedet att Povel Ramel gått bort, så sorgligt, det fanns bara en av hans sort. När det lämnats ett alster från Ramel då var det min själ aldrig fråga om svammel - nej han kunde leka med orden, som ingen annan på jorden. En sann ordens ekvilibrist, nu kan han inte roa oss mera alive, så trist. Men där Du nu är vår käre Povel - fortsätt skoja med orden - och må väl.

Nyare texter

Rymdens musik

Visst blir man upprymd av musikaler! Särskilt dom som lyfter sig aningen ovanför det jordiska. Som musikalen Hair med titellåten Aquarius. Gruppen The 5th Dimension sjöng den 1978 med texten "When the Moon is in the seventh house and Jupiter aligns with Mars, the peace will guide the planets and love will steer the stars." Och ansvarige producenten pöste och myste och skivan fick följaktligen en fin utmärkelse i platina av skivbolaget Decca lite senare. För att ha producerat den förnämsta rymdmusiken. Men då hörde genast det juridiska ombudet för Glenn Miller av sig från Amerika och påpekar ursinnigt att denne minsann hade en dunderhit redan 1939 med låten Moonlight Serenade. Detta Decca borde uppmärksamma. Så det så!

Det förflyter mindre än 30 minuter så ringer Deutsche Grammophone och framhåller att redan Ludvig van Beethoven förärade månen den allra vackraste musiken, när han 1801 komponerade) Månskenssonaten och inte nån liten sketen jazzserenad. Beethoven var alltså först och störst. Två dagar senare hör chefsdirigenten från Wiens filharmoniker av sig och säger lite snäsigt att om vi ska tala om bästa musik tillägnad rymdens planeter, så måste det vara Mozarts sista och 41;a symfoni, den s k Jupitersymfonin. Här befinner sig Mozart på sitt zenit. Hans verk är komponerat tidigare och bättre än Beethovens alla toner, och definitivt förpassande Hairmusikalens slafsiga behandling av Jupitertemat till närmaste skräphög. Hårresande var här ordet!

Det går en knapp vecka sen anländer ett högtravande brev från London där konstnärlige ledaren för Royal British Orchestra syrligt anför att engelske kompositören Gustav Holst 1916 skrev ett majestätiskt musikverk på temat rymden., Där alla solsystemets planeter förekom i var sin egen sats. Från Mercurius i öster via Venus till ytterligheternas Uranus i väster. Så Gustav Holst om någon skall ha ett erkännande för att ha tillfört nåt vi kan kalla Extra Space. Svenska myndigheter är som vanligt scenfärdiga och hinner inte rapportera att Harry Martinssons nyskapande rymdopera Aniara fortsä¤tter sitt segertåg dä¤rute i rymden i stället för här nere i kulturskymnigens Svedala. Raka spåret om man säger - inget kan stoppa den, nämligen.

Kan man krama Buddha?

John Lennon var i själva verket en sökare. När han skrev sin låt Instant Karma vem stod då för inspirationen månntro? Var det Buddha, Shiva, Visnu eller nån annan? All you need is love, and no hell below us, kan väl många av oss instämma i. För alla är vi sökare på ett eller annat vis. En vis man var Siddharta (Buddha), han som väl satt och filosoferade under trädet för att stärka sin karma och längtade till Nirvana. Karmelberget många religiösa mänskor lockar som har en andlighet som pockar. Karmelitersystrar vet att de något heligt i sitt kloster förnimmer och ser världen som i ett ljust skimmer. Men inget Karma-melodikt-pris från Ramels hand till musikerna i Nirvana gick, dom ej var vana, vid den sortens lov och pris, från en kis, som hette Povel. Instant Karma uppnår man dock inte på ett ögonblick som Lennon tydligen trodde, när han temat snodde, det krävs mer av tålamod och mod, mod, mera mod. Moder Jord är själva scenen och Buddha är väl den ena grenen, på det träd som är livets källa. Väldigt, väldigt många dyrkar det trädet, som symbol och levande väsen. Inte bara de många vid Ganges stränder, är såna som lyfter sina händer, upp mot en himmel i ett stort vimmel. Karma är inte långt ifrån krama, de utgör liksom två olika sidor av samma mynt. Å tänk alla dessa trädkramare som ständigt går till sina träd och till natten vilar på sin pläd. Fler och fler de blir nuförtiden. Men vad är det de innerst inne kramar? Armar som famnar, armar som kramar, armar som karmar med sina barmar tryckta mot trädets stam. Är det själva livskraften, livsnerven man egentligen söker? Likt john Lennon. Eller en frånvarande livskamrat? Arma Karma, All you need is love !

Nostalgi a la 1960-talet

Rappa rappa rappa kalja,

Hip och hop men hipp som happ,

Droppen dripp mot furstutrapp,

trilla ner och blev en skvätt,

räckte till för gråsparv nätt,

som nu på sin törst var mätt,

Alltså, alltså liksom, alltså - å det var en gång,

typ en tunnel som var för trång,

SJ, SJ gamle vän, konstigt att du lever än,

Far och flyg och SAS det sedan,

att detta pågick allt emedan,

hjulen snurrar, vi bygger landet, SAAB och Volvo, rekordår många,

P3 och Elfvings svensktopp publiken fånga,

med t ex Jag hade en gång en båt, med segel och

ruff och köl , men det var för längesen, så längesen,

Resten av texten är som vinden borta, inser snart att man kommer till korta.

Men det var typ nåt om en stad

och det var typ nåt om en bomb,

så väcktes jag ur min sömn och drömmen försvann,

och Cornelis, det vet jag alldeles säkert, han var med i refrängen.

Två svenska uppfinnare inom sportens värld

Kommer Du ihåg Jan Boklöv. Jaså inte det, han var backhoppare för säg så där tjugo år sedan. Men Gunde Svan minns vi bättre han har förlängt sin framgångsrika karriä¤r åtskilliga år med att vara entreprenör, programledare mm.

Dessa två svenska idrottare är nåt så unikt som uppfinnare inom idrottens område. Bägge två tänkte nytt när andra var fast i gamla hjulspår. Jan Boklöv fick utstå mycket spott och spe när han införde den s k V-stilen inom backhoppningssporten. Han hoppade längre genom att använda en bred v-formad skidföring i luften. Men samtidigt fick han alltid poängavdrag av domarna för sin hoppstil. Men han gav sig inte. Först var han ensam att hoppa v-stilen. Idag hoppar alla, säger varenda backhoppare, med den stilen eftersom man ökar hopplängden väsentligt, och i backhoppning gäller det att hoppa längre än konkurrenterna.

Kort beskrivet kan man säga att Jan Boklöv upptäckte det som alla fåglar vet att tillämpa i luften att man glidflyger längre med breda, utspända vingar. Och efter den upptäckten så uppfann han alltså en ny stil inom backhoppningen Fick han nånsin bragdmedaljen eller Jerringpris?

Gunde Svans inträde inom skidsporten satte avtryck på många sätt. När han var som mest i tagen var han på god väg att införa den stavteknik som Gustav Vasa använde i det första Vasaloppet 1520. Man använde långt tillbaka en enda lång skidstav/stör, som fungerade ungefär som en kanotpaddel i den lösa snön. Men Gundes experiment frös inne - kanske insåg Gunde vilka motståndare han hade inom OS-kommitte och Skidförbund. Gunde var framgångsrik både i den klassiska skidåkningen och i den där helt nya s k skejt-tekniken inom längdåkningen. Skejten infördes de första åren på 1980-talet och går ut på att man för skidorna som en skridskoåkare gör. En del skidåkare hade svårt att anpassa sig till det nya sättet att åka skidor medan andra, kanske särskilt yngre åkare, snarare blev bättre i den nya stilen. Gunde Svan hittade på nymodigheter inom fler områden. Ett var att han vid målgången förde fram ena skidspetsen så långt som möjligt för att nå målstrecket snabbare. Kanske tjänade han in någon tiondels sekund på detta agerande. Men allt för att vinna. Och alla skidlöpare tog efter. Det har slagit igenom så till den grad att det blivit smått komiskt att se på vissa skidtävlingar. Undrar om inte den person som kom in som nummer 11.887 i Vasaloppet senast också tillämpade tekniken att peta fram ena skidspetsen i en sista desperat kraftansträngning. Utan att ens fundera på varför!

Sen kan ju ni som är riktiga sportnördar fundera ut vem det var som introducerade skejt-tekniken inom längskidåkningen. För det var faktiskt inte Gunde Svan. Men det är en helt annan historia.

Ett kåseri över temat " Historien är ironi på marsch"

Historien lär att vi inte lär nåt av historien. Kanske är historia inte ens en akademisk disciplin? Vetenskapliga krav, säger regelboken, ska kunna beläggas i minst två av varandra oberoende experiment. Annars är de inte giltiga som bevis. Historien som sådan, hur liten eller stor händelse du försöker beskriva, kan aldrig upprepas identiskt och därmed faller kvalitetskravet att utgöra en vetenskap. Jag hade själv en klasskamrat på gymnasiets naturvetenskapliga del som helt enkelt hade uppfattningen att historieämnet borde strykas från skolschemat. Den är helt onyttig “ därför att det som hänt har hänt och går inte att göra nåt åt". En sann naturvetare var detta onekligen.

Sen kan man inte undgå insikten att mycket av i vart fall militärhistorien handlar om marscher. Uppmarscher, inmarscher, upptåg, intåg, uttåg, på stället marsch. Marseljäsen t ex var bara ett av många långa dagars färd mot... ..Paris i norr, efter nätter i kyla och mörker. Ironin består i att dessa marscher ofta har bestått av horder av krigare som tyngts av tonvis av järn (iron på engelska) och skrot. Från hjälmen på huvudet via svärdet i sidan till kanonröret och pansarvagnen. En av de viktigare historiska personerna kallades järnkanslern (långt före järnladyn M Thatcher).

Blod och järn. Iron-i kvadrat skulle man kunna säga, dvs järn och vapenskrammel så långt ögat och örat når. Och samtidigt hurtiga marschtakter så att modet inte sviker och lyckan står bi för de i kriget inblandade. Hornmusiken får järna! överrösta skramlet från vapnen så att kulturen om möjligt tränger bort barbariet. Därför t ex Radetsky marsch, Alte Kameraden, och Under Blågul Fan... aha. Musikstycket "Give peace a chance" slog aldrig som militärmusik. Men det gjorde däremot "Oh when the saints". Många är de folk som genom århundradena känt att de varit på marsch ....mot nåt bättre. "With God on our side" hördes mycket riktigt från det stora landet i väster..¦.. och många av de skaror som hamnade i det stora landet därborta och kom från Gamla Världen sjöng segervisst "O hur saligt att få vandra."

Ämnet och temat denna gång var "Historien är ironi på marsch." Pricken över i hos historien (faktiskt dubblerad om man tittar noga) är att det inte finns nån ironi, som biter på historiens egen marsch. Ironin - med sina egna prickar över i - hjälper här föga.

För er som gillar toner och tankar